jag är kvar där, i kaoset och ovissheten. Med all min rädsla och förtvivlan. Det kommer i kapp, hittar mig överallt. Jag står kvar där i gruset och stirrar ner på människan som ligger där. Jag vet inte hur länge jag har stått här. Människor som irrar rundor och pratar med mig, med honom. kaosmina skor är blöta och mina ben ömmar. Mitt barn är hos någon annan, vet ingenting. förstår inte. Jag är ensam. lika ensam som människan som ligger i gruset nedanför mig. Jag vaknar till. hjälper till som på kommando. håller fast, tar emot slagen.Letar upp mitt barn och tröstar.Tröstar utan att lita på mina egna ord.hoppet sviker mig. springer ifatt och slår ner mig. Tillbaka i gruset. Tillbaka till honom. Han försvinner, dem tar honom med sig. Dem förvirrade och pratande människorna tar honom. Ensam kvar. Ensam med mitt barn står jag kvar. Väntar.väntarkommer fram, letar efter klarhet. väntar väntar väntar. Där är han. Han är där.Han andas. ännu så länge så andas han. Jag håller fast vid mitt barn. Känslostormar och kaos. hur lång tid har gått? Jag vet inte. Jag har tappat bort mig. Ett rum, pip, tjut, maskiner som låter, bildskärmar, blod, lampor överallt. miljön är hårresande.konstant övervakning. mörker. Hans röst ger mörkret ljus. Han är kvar. Finns här. stönar och skriker. Men finns här.Jag är inte ensam längre. Dem är här. Allihop. Trotts det är det bara jag här. Jag och rädslan. oron, känslan.känslan utan namn, känslan som gör så förbannat ont. känslan som jag inte blir av med. som sitter fast och håller mig kvar. kvar där i gruset. stirrandes på människan som ligger där. Det blir bra nu.Det blir fan inte bra nu. Det blir inte bra.Två steg fram och ett tillbaka. Hoppet återvänder sakta. Infinner sig som en mjuk skyddande vägg. Ett par ord och väggen har åter igen rasat och blivit ersatt av en hård tegelvägg.Så hög att den inte går att se över. Inte går att riva.Nya maskiner, fler slangar. En maskin som styr kroppens viktigaste reflex, kollapsad. helt borta. Finns kvar men långt här ifrån. smärtan i bröstet. klumpen i halsen. illamåendet i varje litet andetag. oro. oro. rädsla.panik. snart är det över. må det sluta lyckligt. blodvärde. levervärde. syremättnad. alla provsvar är dåliga. det kommer att gå åt helvete. åt helvete med allting. nu får det fan vara bra.Jag gav aldrig upp.Han gav aldrig upp.9 dygn. ovisshet och sömnlösa nätter. telefonsamtal och bilresor.4 dygn på 2 månader var jag ifrån dig. 4 dygn. 9 dygn var du ifrån mig. 9 dygn.människan i gruset har överlevt det omöjliga. Han lever och är kvar. Han finns.Han kommer att andas. Han kommer att prata. Han kommer att finnas. Det är nu mardrömmen börjar. Tänk om människan i gruset inte skulle andas. Tänk om människan i gruset inte skulle pratat. Tänk om människan i gruset inte skulle levt och funnits kvar. Han dog.Då skulle jag stått där i gruset och stirrat på vallen med dem få grässtråna och önskat att jag varit den som låg där i gruset och att han stod där och stirrade ner på mig. Hoppades, önskade och bad att inget av det här någonsin hade inträffat.
