Äntligen är hon här!
Det började igår morse (7/10-2012) klockan 04.35 vaknade jag av att vattnet gick i sängen, jag väckte André som ringde direkt till förlossningen medan jag gick på toaletten och satte på mig en tjock binda,sen fick jag prata med en sköterska i telefonen i ungefär 15 minuter och under tiden vi pratade så började jag få värkar.
Hon sa att jag skulle gå och duscha eller bada för att dämpa smärtan och så skulle jag ta tiden på värkarna.
Men redan när jag kommit ner i köket så va värkarna så kraftiga så att jag inte kunde stå upprätt, vi tog tiden på tre värkar och det var bara 2,5 minuts mellanrum så André ringde tillbaka till förlossningen och då sa hon att vi skulle komma på en gång.
Men som dem flesta vet så har vi ju ett par mil att köra, laglig körning så är man framme på en timme och 15 minuter ungefär. Fast vi var framme efter 30 minuter. Och det var dem längsta 30 minuterna jag varit med om i hela mitt liv, jag trodde inte att vi skulle hinna in för jag hade värkar hela tiden och bara skrek i bilen.
Men vi hann in som tur va, jag gick själv hela vägen ifrån bilen och upp på förlossningen, när vi kom in så fick jag hjälp att klä av mig av en barnmorska, och hon gjorde en ctg undersökning, bebisen mådde bra och värkarna va riktigt kraftiga så hon gjorde undersökning och kände att jag var öppen 6 cm, två värkar senare så var jag helt öppen och då kom dem riktiga krystvärkarna. Efter 4 krystvärkar så var hennes huvud ute och då skulle jag bara trycka lite medan barnmorskan snurrade ut axlarna. Så 20 minuter efter att vi kom in på förlossningen så föddes vår älskade lilla Elwira!
André klippte navelsträngen utan att svimma :)
Jag gick lite sönder eftersom det gick så snabbt på slutet så under tiden jag låg med henne på magen och försökte förstå att hon va min så blev jag sydd med 4 stygn.

Men nu är hon här vår älskade dotter <3

Elwira Andrea Werner Heinonen