Jag satt och funderade på en sak på naturkunskaps lektionen idag..
En sak som sedan växte sig större och utvecklades till en dialog i min hjärna
, jag började tänka på en röd rutig skjorta, skrynklig och ostruken.. kanske inte av en slump att jag tänkte på det.. men tanken på en skjorta fick mig att spinna in på hösten..
Hösten och te, mörka kvällar med tända ljus och öppen brasa, medan jag satt där och mös för mig själv så blev jag lite smått hungrig, fösta tanken som då dök upp i huvudet var PIZZA.. och sedan började jag tänka på allt onyttigt som finns i pizza, men tänkte Italienarna på onyttigheter när de uppfan pizzorna?
Och sedan funderade jag en liten stund på Italien och Italienare.. och Håkan Nesser(inte för att han är Italienare eller så..men), sedan började jag tänka i mina psykologiska banor..och funderade en stund på hur i all världen man kan skriva så bra böcker om platser som är så poetiska och personer som är mestadels påhittade.. med sådan inlevese och omtänk,
Därefter började jag drömma mig bort.. jag drömde mig till Venedig, kärlekens och fruktbarhetens stad... eller som jag föredrar det, dödens och suckarnas stad. Tänk att sitta i en gondol på någon av stadens vattenfyllda "gator".. en sådan här höstig dag tillsammans med den man älskar för att senare på kvällen gå ut och äta god mat på någon liten mysig restaurang, gärna med kaschmirröd inredning (jag har en förkärlek till röd inredning i små utrymmen) röda rosor och massvis av levande ljus
Den där varma men mörka stämningen som blir ibland när man sitter kvar i soffan när eftertexten på en film börjar rulla och ljuset man har haft tända precis har brunnit ut..
Känslan av att vara fri, att vara i en annan värld.
Att sväva i någonting så stort..
Längtan till Venedig.




With Love <3